Det var 2012.
Alltihopa började med att jag hade pratat med Elin över en middag på Nodo, om att jag kände att något var "fel". Jag hade inte fått min period som kommer varje månad, men jag var inte sen heller. Men det var något som kändes konstigt, och jag skulle nog köpa mig ett graviditetstest i alla fall. Sagt och gjort, så gjorde jag det innan jag for hem från stan, och när jag väl kom hem så åt jag & Pär middag i vanlig ordning. Sen berättade jag för honom att jag hade köpt ett graviditetstest, som jag skulle ta senare på kvällen. Men vi hann knappt äta färdigt innan jag fick ta testet, och då hade jag ett + tecken på stickan!
Efter det så började den långa och nästan eviga väntan på Mathilda, månader kom och gick, och jag blev bara större och större. Pär hade tagit ledigt en Torsdag & en Fredag för att vi hade tusen saker att göra här hemma, som att lasta släpet och fara två vändor till återvinningen. Mathilda var beräknad att komma Söndag, så vi hade ju lite tid på oss tänkte vi, men jag mådde faktiskt bra och var med och lastade på släpet, storstädade bilen och här hemma. Det var då vi fick frågan av våran granne ifall vi skulle få bebisen sent på hösten, eller i viner? Jag svarade: Nejdå, på Söndag är vi beräkande!" Han blev väldigt förvånad!
Natten till Lördag så vaknar jag av värkar, dom var väldigt oregelbundna, och kom och gick var 20de minut ungefär. Jag skulle ju på Annas möhippa då på Lördagmorgon, och ringer till min syster som också skulle dit och säger att jag har värkar, men jag hakar på och äter frukost på Skogshotellet. (Tänkte att det skulle vara en perfekt uppladdning inför barnafödande). Jag hade värkar hela frukosten, och sen kom Pär och hämtade mig i stan så jag fick fara hem och vila lite. Skönt! Värkarna eskalerade, men Mathilda verkade vela mycket innan hon skulle ut, men tillsist, efter att ha sovit på BB och hunnit med att fara hem till Boden, så kom våran älskade ängel. Jag glömmer aldrig den dagen, tiden, eller stunden som jag först fick hålla henne och se på henne.
Sedan den dagen har hon förgyllt varje dag, dom första tre månaderna så skrek hon och det var bara famnen som dög, jag bar henne hela tiden för då hon var nöjd så var jag lycklig. Så fort man skulle prova sätta sig ner och ha henne kvar i famnen, så skrev hon. Så det var bara upp & gå det!
Nu känns det som att dom månaderna aldrig har funnits, hon är en helt annars, och är glad och nöjd nästan jämt. Skrattar, busar och älskar uppmärksamhet. Hon har häftigt humör, och är envis, hon vet precis vad hon vill om man säger så. (Pär säger att hon är som mig fast i miniform) haha.
En promenad in till stan.
Väntar nu på att Mathilda ska vakna, äta och sen ska vi gå in till stan. Ska höra av mig till Sofia så kanske dom möter oss på vägen. Min syster slutar jobba klockan fyra, Malin kommer klockan fem och sen klockan sex så är det hälsomöte. Fullt upp! Gruvar mig, vill inte, vill inte, vill inte väga mig idag.. Hurv!
Igår var vi på dop för Otto Einar, den lilla sötsaken! Jag och Sofia bakade i stort sätt hela lördagen, och det var supertrevligt! Alltid lika roligt att baka med Sofia, jag skrattade typ hela tiden! Haha.
Jag trodde att det skulle bli en sovmorgon imorse, men lilla grisen ville annat, och vaknade strax efter att Pär for på jobbet. Då hörde jag hur hon rörde sig i sin säng, och sedan började prata. Så då finns det inget att göra än att kliva upp ur sängen. Men när man ser det lilla tandlösa leendet och små benen som sprattlar i sängen, så kan jag lova att man blir pigg & på världens bästa humör!
Fixartag!
Nu vill jag göra om sovrummet, och har fått tillåtelse av Pär att börja fixa med det efter jul. Perfekt för mig som är hemma om dagarna och när lillan sover längre stunder så kan jag hålla på i sovrummet. Eftersom att jag kan göra allt själv så behöver Pär inte bry sig allt för mycket, skönt för honom!
Jag har tänkt göra en billig renovering, men som kommer ge stora resultat. Själv är jag vääääldigt sugen på att ta bort våra stora garderobsdörrar i sovrummet, där vi har gömt tvn. Men vi får se, jag får nog suga på den karamellen ett litet tag! (då blir projectet aningen större) hehe.
Nu vaknade lilla knoddis igen, så jag ska underhålla henne!
Julmysigt.
Nu har vi gjort det jätte fint här hemma, och med det menas julfint såklart. Redan andra advent idag, tiden bara susar förbi. Har köpt världens sötaste klänning till Mathilda att ha på jul, min mormor har köpt henne ett par lackskor också! Så hennes julutstyrsel är fixad & klar.
Handleden känns bätte trotts allt, har ju inte behöft göra så mycket nu när mormor har varit här. Så vi får se då hur det blir till veckan.
Igår var vi hos Lillan, Jens & deras Greta. Mycket trevligt! Såg hockey, och bara umgicks. Vi fick väcka Mathilda när vi skulle till och fara hem, och hon var som ett yrvaket litet troll. Så när vi kom hem så var hon ganska pigg, och låg och surrade som en vilde i hennes säng. Men till slut så somnade även hon!
Så söta dom är!
Dumma handled.
Ja, minst sagt. Två kortisonsprutor på mindre än en vecka, och jag kan knappt röra tummen i vissa lägen. Men idag känns det dock lite bättre, tur är väl det. Mormor har varit här från Tisdagmorgon, med mig och Mathilda, eftersom att jag har så svårt att lyfta henne i vissa lägen.
Nu har jag precis kommit hem från ett spinningpass så här på morgonkvisten, och skönt var det. Så jag ska börja spinna en dag i veckan, minst.. Bättre om det blir fler, men jag börjar med det. Imorgon ska jag & Nathalie köra ett styrkepass i gymmet, och träna benen ordentligt. Tråkigt är det ju att övningarna med fria vikter blir svåra att göra..( läs omöjliga..)